Vilket jävla snack om den här lådan
Man kan inte hela tiden. Kan vad? Ja, allt. Att lyssna, att vara, att sitta på en buss och stirra ut i ingenting i hopp om att någonting kommer och sätter ett "extra" före allt det ordinära i vardagen. Som frön på en torr fralla trillar verkligheten ner över våra huvuden, sitter som säckar över våra sinnen.
Sinnesro är någonting vi alla borde sträva mot. Det känns som om den enda röda tråden i mänskligheten är att inte vara mänsklig. Att vara något vi inte är.
Våran logik hämmas av tro, tro på ett vridet samhälle vi börjar tro är den yttersta formen av samexistens. Ett primitivt sätt att leva, förslavade av våra egna begränsningar. Hur vi någonsin kan ta oss ur det vet jag inte, det kanske inte är min tid och plats att veta.
Anta att för allt vi vet, vet vi ingenting, och det finns en sanning tio gånger större. Ju mer vi vet, ju mindre vet vi. Vad vet vi då? Livet är paradoxalt i en del aspekter.
Ja just det, god jul.
För du är så bra.
Sinnesro är någonting vi alla borde sträva mot. Det känns som om den enda röda tråden i mänskligheten är att inte vara mänsklig. Att vara något vi inte är.
Våran logik hämmas av tro, tro på ett vridet samhälle vi börjar tro är den yttersta formen av samexistens. Ett primitivt sätt att leva, förslavade av våra egna begränsningar. Hur vi någonsin kan ta oss ur det vet jag inte, det kanske inte är min tid och plats att veta.
Anta att för allt vi vet, vet vi ingenting, och det finns en sanning tio gånger större. Ju mer vi vet, ju mindre vet vi. Vad vet vi då? Livet är paradoxalt i en del aspekter.
Ja just det, god jul.
För du är så bra.
Kommentarer
Trackback
