När ljuset brunnit ner lyser bara de upplysta
Vänskap är bräckligt. Det tar tid att bygga upp, men man kan förlora förtroende för någon, någons förtroende, på ett par sekunder. Vissa sätt är värre, men få saker är så otroligt jobbiga att göra som att uppleva något av det.
Att känna skuld är en fascinerande upplevelse. Man dör lite inombords. Man ser ingenting med ögonen öppna, men så fort ögonlocken sluts är minnena där.
Att känna skuld är en fascinerande upplevelse. Man dör lite inombords. Man ser ingenting med ögonen öppna, men så fort ögonlocken sluts är minnena där.
Vilket jävla snack om den här lådan
Man kan inte hela tiden. Kan vad? Ja, allt. Att lyssna, att vara, att sitta på en buss och stirra ut i ingenting i hopp om att någonting kommer och sätter ett "extra" före allt det ordinära i vardagen. Som frön på en torr fralla trillar verkligheten ner över våra huvuden, sitter som säckar över våra sinnen.
Sinnesro är någonting vi alla borde sträva mot. Det känns som om den enda röda tråden i mänskligheten är att inte vara mänsklig. Att vara något vi inte är.
Våran logik hämmas av tro, tro på ett vridet samhälle vi börjar tro är den yttersta formen av samexistens. Ett primitivt sätt att leva, förslavade av våra egna begränsningar. Hur vi någonsin kan ta oss ur det vet jag inte, det kanske inte är min tid och plats att veta.
Anta att för allt vi vet, vet vi ingenting, och det finns en sanning tio gånger större. Ju mer vi vet, ju mindre vet vi. Vad vet vi då? Livet är paradoxalt i en del aspekter.
Ja just det, god jul.
För du är så bra.
Sinnesro är någonting vi alla borde sträva mot. Det känns som om den enda röda tråden i mänskligheten är att inte vara mänsklig. Att vara något vi inte är.
Våran logik hämmas av tro, tro på ett vridet samhälle vi börjar tro är den yttersta formen av samexistens. Ett primitivt sätt att leva, förslavade av våra egna begränsningar. Hur vi någonsin kan ta oss ur det vet jag inte, det kanske inte är min tid och plats att veta.
Anta att för allt vi vet, vet vi ingenting, och det finns en sanning tio gånger större. Ju mer vi vet, ju mindre vet vi. Vad vet vi då? Livet är paradoxalt i en del aspekter.
Ja just det, god jul.
För du är så bra.
När det snöar från marken och uppåt
Ibland går man tillbaka i ens egna fotsteg utan att märka det. Ingen klyscha, låter bara fånigt, men sant. Man har sagt saker som kommer upp, och helt plötsligt har du svaret till frågan du glömt bort.
I matematiska noteringar granskas livet som någonting statiskt, någonting som kan uttryckas i termer fastän alla koncept är båda abstrakta och subjektiva. Vi vill kunna förstå, uttrycka saker som inte går att sägas.
Tanken är ett fascinerande koncept. Man frågar sig själv, man bildar sig en uppfattning, men kan du berätta varenda detalj av din tanke? Den är fri från restriktioner som språk, normer och andras omdöme.
Man brukar, eller kan, säga att någonting är större än bara summan av delarna. Det är lite paradoxalt, för ett plus två kan inte vara något annat än tre, i alla fall inte i de generella utfallen.
Om man går tillbaka och pusslar ihop en gåta, kan man se att det rätta svaret man fick innan är annorlunda. Att kolla tillbaka ibland handlar inte om att älta, men att minnas, att lära sig.
I lidandets kölvatten lär man sig att vara på ett nytt sätt. Koncept som empati, ensamhet och smärta infinner sig i folks hjärtan, i folks hjärnor. Man måste behärska konsten att lida för att ta sig ur detta kölvatten som en bättre person.
Ödmjukhet är en bra egenskap att ha, om den är äkta. För ibland blir man överaskad av något som någon säger, skriver.
Som tanken dyker upp låter fingrarna sig förflyttas.
Det bästa sättet att tänka är ibland att inte tänka.
I matematiska noteringar granskas livet som någonting statiskt, någonting som kan uttryckas i termer fastän alla koncept är båda abstrakta och subjektiva. Vi vill kunna förstå, uttrycka saker som inte går att sägas.
Tanken är ett fascinerande koncept. Man frågar sig själv, man bildar sig en uppfattning, men kan du berätta varenda detalj av din tanke? Den är fri från restriktioner som språk, normer och andras omdöme.
Man brukar, eller kan, säga att någonting är större än bara summan av delarna. Det är lite paradoxalt, för ett plus två kan inte vara något annat än tre, i alla fall inte i de generella utfallen.
Om man går tillbaka och pusslar ihop en gåta, kan man se att det rätta svaret man fick innan är annorlunda. Att kolla tillbaka ibland handlar inte om att älta, men att minnas, att lära sig.
I lidandets kölvatten lär man sig att vara på ett nytt sätt. Koncept som empati, ensamhet och smärta infinner sig i folks hjärtan, i folks hjärnor. Man måste behärska konsten att lida för att ta sig ur detta kölvatten som en bättre person.
Ödmjukhet är en bra egenskap att ha, om den är äkta. För ibland blir man överaskad av något som någon säger, skriver.
Som tanken dyker upp låter fingrarna sig förflyttas.
Det bästa sättet att tänka är ibland att inte tänka.
Julen suger musten ur oss alla
(Skrivet 04:43)
Utan att veta så hamnar man där i ett mörkt rum, nytt uppslag och inga idéer.
Man vrider upp ljuset, letar efter något att hålla fast vid. Utan att veta varför så vet man ingenting.
Allt kommer ner till en världsbild. En tro. En teckning på ett naket papper.
Tankarna rusar runt i huvudet. Till slut ett ultimatum - och ett felaktigt beslut.
Sen är man fast. Det är inte gratis att leva i en påhittad utopi full av kaniner och fluffiga moln.
Men vem fan bryr sig om andra? Det är en själv, ens ego och ens stolthet, för i en falsk värld kan man bara lita på sig själv.
Fan för det.
Utan att veta så hamnar man där i ett mörkt rum, nytt uppslag och inga idéer.
Man vrider upp ljuset, letar efter något att hålla fast vid. Utan att veta varför så vet man ingenting.
Allt kommer ner till en världsbild. En tro. En teckning på ett naket papper.
Tankarna rusar runt i huvudet. Till slut ett ultimatum - och ett felaktigt beslut.
Sen är man fast. Det är inte gratis att leva i en påhittad utopi full av kaniner och fluffiga moln.
Men vem fan bryr sig om andra? Det är en själv, ens ego och ens stolthet, för i en falsk värld kan man bara lita på sig själv.
Fan för det.
Jag såg en fladdermus i dagsljus
I somras, när solen inte verkade försvinna och alla som under föregående vintern sa "ve den som klagar på värmen i sommar" gick runt och hycklade så att fan och hans mormor vred sig i graven, kom det två regnskurar. Som från ingenstans var det som någon hade bestämt sig för att hälla en (proportionellt stor) hink över Jönköping.
Det var för blött för att gå ut. Låter det inte fånigt? Det gör det, hur du än vrider och vänder på det - för dagen Jönköping svämmar över kommer stora delar av världen redan ha svämmat över, och då har man värre saker att oroa sig för.
Jag vet inte vad som är mest intressant - att det inte var en själ på stranden eller att folk inte verkar uppskatta all tid, utan bara tid som sker under förutsättningar mycket smalare än vad rationaliteten sätter gränser för.
Utan att ifrågasätta ser vi regn som något negativt, i alla fall ur en social synvinkel. Det låter så fånigt att säga att man inte orkar, vill, kan göra något för att det regnar.
Vädret kan förändras, årstider kommer och går, men kom ihåg att medan du väntar på bättre tider händer livet.
Om det är något jag längtar till, väntar på, så är det regnet.
För då är det som om tiden runt omkring mig står stilla.
Det var för blött för att gå ut. Låter det inte fånigt? Det gör det, hur du än vrider och vänder på det - för dagen Jönköping svämmar över kommer stora delar av världen redan ha svämmat över, och då har man värre saker att oroa sig för.
Jag vet inte vad som är mest intressant - att det inte var en själ på stranden eller att folk inte verkar uppskatta all tid, utan bara tid som sker under förutsättningar mycket smalare än vad rationaliteten sätter gränser för.
Utan att ifrågasätta ser vi regn som något negativt, i alla fall ur en social synvinkel. Det låter så fånigt att säga att man inte orkar, vill, kan göra något för att det regnar.
Vädret kan förändras, årstider kommer och går, men kom ihåg att medan du väntar på bättre tider händer livet.
Om det är något jag längtar till, väntar på, så är det regnet.
För då är det som om tiden runt omkring mig står stilla.
Vill du ha chokladsås eller cement?
Någonting man inte riktigt kan förstå är hur vänskap, hur trofasthet, hur ärlighet kan vara kontroversiellt. Men det är så med allt idag, verkar det som. För det känns lite fel att kunna lita på något, liksom.
Det är lite så, eller? För om det inte är det så verkar det som om mina timmar som jag spenderat på offentliga platser har fel - även om allt är ganska generaliserat. Ibland är det skrämmande att se på folk ur ett antropoligiskt perspektiv.
Vänskap kommer i en billig pocket-version ibland, för de som spenderar pengar på att bli någon annan människa en gång i månaden. Lätt att ta med, lätt att glömma bort på bussen när man sitter i telefon.
Inget jag känner mig direkt träffad av. Men värt att tänka på.
Nu ska jag hämta glass.
Det är lite så, eller? För om det inte är det så verkar det som om mina timmar som jag spenderat på offentliga platser har fel - även om allt är ganska generaliserat. Ibland är det skrämmande att se på folk ur ett antropoligiskt perspektiv.
Vänskap kommer i en billig pocket-version ibland, för de som spenderar pengar på att bli någon annan människa en gång i månaden. Lätt att ta med, lätt att glömma bort på bussen när man sitter i telefon.
Inget jag känner mig direkt träffad av. Men värt att tänka på.
Nu ska jag hämta glass.
Res tillbaka i tiden, spring fortare
Ibland är ett dödläge inte av en paradoxal natur, utan någonting man eftersträvar. Någonting likt en kompromiss, något som minimerar konsekvenserna. Men kom ihåg att även vägen till helvetet är stensatt med goda intentioner.
Alla har vi mål, riktlinjer, löften och allt i dess like. Vissa är som de löften gjorda vid nyår - lika starka som den generaliserade ungdomens vilja att faktiskt göra gott. Vissa är gjorda på heder och samvete mot vänner. Vanligtvis skulle jag säga att ett löfte är ett annat likt, men ens nära står över allt.
För alla lovar man saker. Som ett slag med tärning får man stå sitt kast. För även om man lovar något dumdristigt som man kanske inte kan göra helhjärtat men är något viktigt, så är det något man får ta. För det är det man gör.
Nu ska jag slå min tärning.
Och stå mitt kast.
Alla har vi mål, riktlinjer, löften och allt i dess like. Vissa är som de löften gjorda vid nyår - lika starka som den generaliserade ungdomens vilja att faktiskt göra gott. Vissa är gjorda på heder och samvete mot vänner. Vanligtvis skulle jag säga att ett löfte är ett annat likt, men ens nära står över allt.
För alla lovar man saker. Som ett slag med tärning får man stå sitt kast. För även om man lovar något dumdristigt som man kanske inte kan göra helhjärtat men är något viktigt, så är det något man får ta. För det är det man gör.
Nu ska jag slå min tärning.
Och stå mitt kast.
För all del, uppför dig som en treåring
Man kan ha alla planer i världen, och utan att genomföra dem kan man känna att det blev lyckat. Låter lite paradoxalt, men det är lite som att köpa en kudde som är lite annorlunda än vad du tycker den ska vara. Det är trevligt, men ändå inte som du planerade det.
Tid är ovärderligt för de som vet om den. Det sade en vis människa till mig förra veckan. Vad det betyder kan vara värt att fundera på, jag har gjort det.
Folk säger att de inte har tid för saker och ting. Men om man inte har otur rinner tiden ut ganska sakta ändå. Nu ska jag inte säga att man aldrig har ont om tid, men det finns ofta gott om tid.
Så varför all denna stress?
Folk planerar sina dagar och kommer ändå hem i misär, men jag skulle inte slänga bort min kudde.
Tid är ovärderligt för de som vet om den. Det sade en vis människa till mig förra veckan. Vad det betyder kan vara värt att fundera på, jag har gjort det.
Folk säger att de inte har tid för saker och ting. Men om man inte har otur rinner tiden ut ganska sakta ändå. Nu ska jag inte säga att man aldrig har ont om tid, men det finns ofta gott om tid.
Så varför all denna stress?
Folk planerar sina dagar och kommer ändå hem i misär, men jag skulle inte slänga bort min kudde.
Välkommen till världen, vill du ha te?
Man kan lära sig mycket av att hålla ögonen öppna. Vad händer runt om i världen? Tack vare diverse medel kan vi få reda på vad som händer överallt... och nu syftar jag verkligen inte på dagens populärmedia.
Det är så mycket som kan hända på ett ögonblick. Man kan bli biten av en haj, även om sannolikheten att detta skulle inträffa är någonstans i regionen av att en lila padda skulle sitta på mitt fönsterbläck. Någons värld, förändrad för alltid.
Man nyser med ögonen stängda. Undra vad man egentligen missar, vad som händer när man blundar, vad verkligenheten ser ut som. Vi uppfattar saker olika. Det finns djur som ser temperatur, det finns djur som hör sin omgivning och det finns djur som känner sig fram.
Men vi människor, då?
Alla springer runt, alla skriker, alla stressar. Ändå sitter vi fast.
Det är dags att tänka om.
Det är så mycket som kan hända på ett ögonblick. Man kan bli biten av en haj, även om sannolikheten att detta skulle inträffa är någonstans i regionen av att en lila padda skulle sitta på mitt fönsterbläck. Någons värld, förändrad för alltid.
Man nyser med ögonen stängda. Undra vad man egentligen missar, vad som händer när man blundar, vad verkligenheten ser ut som. Vi uppfattar saker olika. Det finns djur som ser temperatur, det finns djur som hör sin omgivning och det finns djur som känner sig fram.
Men vi människor, då?
Alla springer runt, alla skriker, alla stressar. Ändå sitter vi fast.
Det är dags att tänka om.
Som kaffebönor, milt rostade
Som ett patenterat sätt att sakta men säkert driva någon till vansinne uppfann någon uttrycket "tänk om". Det får alla att fastna i det förflutna när det bara är framtiden som man kan göra något åt.
Jag menar inte att det är dåligt att tänka över saker, men den som överanalyserar det som ligger bakom en kommer att dras ner i en ond spiral. Jag våndas över att ens tänka på det.
Det är de två orden som kan göra så ont. Det känns som jag radar upp plattityder, men det är någonting alla kan drabbas av.
Som en vind som sveper över allas våra öden, om vi nu ska tro på sådant, så brukar en bra sak följas upp av en mängd bra saker. Hur sant detta är vet jag inte, men det känns faktiskt ganska precist ändå.
Om det är sant, tror jag de flesta kan hålla med om att motsatsen stämmer - att dåliga saker rullar in som vagn efter vagn av ett stort tåg när man sitter på en bänk vid strandpromenaden, och båda sakerna är väldigt irriterande.
Tänk om man skulle kunna göra något åt det.
Jag menar inte att det är dåligt att tänka över saker, men den som överanalyserar det som ligger bakom en kommer att dras ner i en ond spiral. Jag våndas över att ens tänka på det.
Det är de två orden som kan göra så ont. Det känns som jag radar upp plattityder, men det är någonting alla kan drabbas av.
Som en vind som sveper över allas våra öden, om vi nu ska tro på sådant, så brukar en bra sak följas upp av en mängd bra saker. Hur sant detta är vet jag inte, men det känns faktiskt ganska precist ändå.
Om det är sant, tror jag de flesta kan hålla med om att motsatsen stämmer - att dåliga saker rullar in som vagn efter vagn av ett stort tåg när man sitter på en bänk vid strandpromenaden, och båda sakerna är väldigt irriterande.
Tänk om man skulle kunna göra något åt det.
Jävla dörr, alltså.
Det är svinkallt ute - inte bara bokstavligen. Man sitter där och slår på dörren som leder till alla svar men man får inte ens ett rop tillbaka, det finns inte ett tecken på att det faktiskt finns något innanför den solida dörren, som om någon hade satt en munkavel på allt vetande och lät livet falla till avgrunden som delas med de undrande.
När det kommer till kritan finns klyschan alltid kvar; vad är meningen med livet? Likaså kvarstår det tråkigt existensiella svaret, att det inte finns en mening. Det finns i alla fall ingen förutsagd mening. När det kommer till pennan, är det du som håller i den, och vad som ska stå i din bok styr du över. Boken om dig.
Snön faller, lägger sig som ett lock över staden lika mycket som det ligger ett lock över allt jag vill kunna känna. Ett levande helvete, att förlora sig själv i likgiltighet och menlöshet. Ett levande paradis, att få leva i vänskap, värme, kärlek, allt fluffigt med runda kanter.
Jag är inte smart ensam, jag får hjälp av andra att komma till en slutsats. En viktig sak jag fick lära mig av en väldigt intelligent människa är att man inte kan misslyckas med att försöka. Jag kan inte göra annat än att tacka.
Tankar flyger runt i huvudet. Vart kommer allt hat ifrån? Man föds i kärlek. Någonstans fick någon en pinne i ögat och insåg att det kan vara kul att sticka andra för att ta ut sin vendetta som skapades av dumhet.
När allt kommer omkring sitter man fortfarande och knackar på dörren. Men denna gången är vi förberedda.
När det kommer till kritan finns klyschan alltid kvar; vad är meningen med livet? Likaså kvarstår det tråkigt existensiella svaret, att det inte finns en mening. Det finns i alla fall ingen förutsagd mening. När det kommer till pennan, är det du som håller i den, och vad som ska stå i din bok styr du över. Boken om dig.
Snön faller, lägger sig som ett lock över staden lika mycket som det ligger ett lock över allt jag vill kunna känna. Ett levande helvete, att förlora sig själv i likgiltighet och menlöshet. Ett levande paradis, att få leva i vänskap, värme, kärlek, allt fluffigt med runda kanter.
Jag är inte smart ensam, jag får hjälp av andra att komma till en slutsats. En viktig sak jag fick lära mig av en väldigt intelligent människa är att man inte kan misslyckas med att försöka. Jag kan inte göra annat än att tacka.
Tankar flyger runt i huvudet. Vart kommer allt hat ifrån? Man föds i kärlek. Någonstans fick någon en pinne i ögat och insåg att det kan vara kul att sticka andra för att ta ut sin vendetta som skapades av dumhet.
När allt kommer omkring sitter man fortfarande och knackar på dörren. Men denna gången är vi förberedda.
- När ljuset brunnit ner lyser bara de upplysta
- Vilket jävla snack om den här lådan
- När det snöar från marken och uppåt
- Julen suger musten ur oss alla
- Jag såg en fladdermus i dagsljus
- Vill du ha chokladsås eller cement?
- Res tillbaka i tiden, spring fortare
- För all del, uppför dig som en treåring
- Välkommen till världen, vill du ha te?
- Som kaffebönor, milt rostade
- Jävla dörr, alltså.
